Mitt femhundrade inlägg tillägnar jag den bästa, underbaraste och mest älskade människan i mitt liv.
Jag tror ni alla vet vem jag pratar om. Min fina Victor ♥

Jag kan inte förstå att det är över ett år sen vi träffades första gången. Att jag blev kär vid första ögonkastet. Vem kunde tro att jag skulle gå och bli kär på en dans i Brattbäcken på midsommar?


midsommar i brattbäcken

Att vi inte hördes eller träffades på hela sommaren är för mig en gåta. I smyg gick jag och tänkte på han. För feg för att höra av mig och för rädd att göra bort mig.
Sen kom stråket och yran 2010. Då började de hända grejer. Vi gick hand i hand över stortorget, åt strips på Mc Donalds och det pirrade till ordentligt i magen.
Trots de, dröjde de en månad till innan vi tog tag i saken och träffades.
11 september 2010 var första gången vi träffades på egen hand. Kan ni förstå att det bara är lite mer än en månad tills det gått ett år?

Att jag fortfarande får fjärilar i magen när jag kollar på Victor
Att varje puss gör mig till en liten flicka på julafton
Att jag tänker på han varje vaken sekund och
att jag känner mig älskad hela tiden
det är helt underbart



Jag blir bara mer och mer övertygad för varje dag att det här är rätt. Ett år har gått så otroligt snabbt och allt vi hunnit gjort tillsammans är de bästa nånsin!

Det finns inga som helst tvivel på att Victor gör mig till den lyckligaste människan i världen!

Jag älskar dig Victor ♥