Hej!

Avfärd börjar närma sig med stormsteg.
Försöker lugna kroppen med alla dess medel så jag inte tänker så mycket och stressar upp mig. Men tvek om de funkar faktiskt. Alltså varför är jag såhär?
Åker ca17 idag och imorgon 10.30 börjar allvaret.
Jobbigaste med de hela är att inte ha Victor med mig. Längtar redan tills på lördag. Men först ska jag göra de bästa av dessa dagar och även mysa med min fina vän Emma. Det är de Bästa med hela resan, att få kvalitetstid med henne!

Åh jag hoppas verkligen att allt går bra, att detta är något för mig och att jag klarar mig igenom hela utbildningen. Ett par väl valda ord och att ni håller tummarna borde göra susen!
Puss