Vad vi gjorde igår, jag och Emilinda. Vi piercade naveln. Japp tusen år efter alla andra, men de struntar vi i. Gjorde inte alls så ont och snabbt gick de. Gick dock sämre när jag kom hem och skulle tvätta bort blodet. Känslig som jag är kände jag på mig att det skulle gå som de gick. Men var ju tvungen att tvätta bort allt blod. Det som hände var att jag stod i duschen och tvättade naveln, började må illa och yr. Skulle Sätta mig ner och hoppas de skulle bli bättre. De slutade istället med att jag vaknade liggandes på golvet och trodde jag hade brutit näsan. Hade helt enkelt svimmat och landat på ansiktet. Så sen dess har jag haft ont i huvvet och näsan. Kan med andra ord, än en gång, konstatera att jag inte ska bli sjuksköterska eller något åt de hållet..
Men vill man vara fin får man lida pin. Nu är det i alla fall gjort, jag har en pärla i naveln. Längtar tills jag får byta ut läkkulan mot en finare med kanske rosa sten;)