Även fast anledningen till att jag åkte upp var jobbig så har dom här dagarna varit bra. Morfar var piggare än jag trodde så det känns bra. Har hunnit träffat många av dom jag önskade. Men trots de så längtar jag hem till min man så otroligt mycket just nu. Det pirrar i kroppen på mig när jag tänker på att ikväll är jag hemma hos han igen.

Det är "bara" fem dagar jag varit här uppe. Men det är lång tid. Förstår inte hur folk klarar av att ha distansförhållande. Fy så jobbigt!

Nog babblat om de, ikväll ses vi igen och ingen är lyckligare än jag..