Varför tar man allt så för givet och njuter inte utav de när man har de?

Hur mycket jag än försöker intala mig själv att njuta av nuet och ta vara på varje dag som om det vore den sista. Så går jag fortfarande runt och är irriterad på småsaker som borde vara de sista som får min energi. Varför gör man så?

Jag måste försöka lära mig vad som är värt att lägga min energi på och inte..

Varför saknar man något så otroligt jobbigt mycket när man vet att det är alldeles för långt bort och man vet att det inte är en del av dig längre?

När vi var på Island var det en del strul med lägenhet osv men vi trivdes ändå. Men det är inte förr än efteråt när vi inte är där längre som jag insett hur bra jag faktiskt trivdes där. Varför funkar man så?

Jag längtade ibland hem till Sverige, till Östersund och vårt gamla liv här hemma. Nu är vi här och varför njuter jag då inte av varje minut? Varför värdesätter jag inte de här på samma sätt nu som jag inbillade mig att jag skulle göra?

Nä istället går man runt och fokuserar på det negativa. Varför?

Nä nu får det bli någon ändring. Jag ska försöka ta vara på livet, njuta av varje dag som jag får och allt vad livet vill ge mig. Jag har så otroligt mycket att vara lycklig och tacksam över att jag inte ens borde tänka på något negativt. Men ibland är det svårt att vara tacksam för det lilla när man drömmer efter något större...

Även fast det är grått och trist ute så ska jag uppskatta den här dagen. Att jag är frisk och har ett helt liv framför mig med massor med vänner och familj runt omkring mig. Livet blir visst vad jag gör det till. Så kom igen livet, Nu kör vi!