Julfest a la BHC
Låter bilderna tala för sig själv. En lyckad kväll helt enkelt!
Älskade fina ängel
Så mycket tankar, så mycket känslor men ändå känner jag mig mest tom.
Även fast det var väntat är det jobbigare än jag kunde ana. Kroppen är tom på tårar men hjärnan går på högvarv. Tanken att jag aldrig mer kommer få se honom gnager sig fast i min hjärna. Men kan på något vis inte förstå de ändå. Hur ska man känna? Hur ska man vara när något sånt här händer?
Försöker tänka positivt att äntligen behöver han inte ha ont mer. Han slipper lida och får nu bara vila och må gott. Det är de viktigaste.
Är säker på att han finns med mig i alla fall. Allra mest i hjärtat, där kommer han alltid finnas. Fina fina morfar. Jag älskar dig ❤
...
Redo
Börjar bli redo för kvällens julfest. Önskar dock blåsten ute kan upphöra under tiden jag traskar ner på stan. Men det är nog allt för mycket begärt.
Hur som så hoppas jag på en toppenkväll. Desamma till er!
Storm och snö
God förmiddag på er!
Idag är det storm här, den kom igår eftermiddag och håller ihärdigt i sig. Men de bästa med de är att vi också fått massa snö. Är lycklig som ett litet barn på julafton över de.
Ikväll vankas de julfest med nya kollegorna på EY, de ska bli trevligt.
Och japp, jag har fått jobb. Så jädrans lycklig!
Efter julledigheten så börjar jag och de ska bli så roligt. Längtar så himla mycket.
Ja va väl ungefär de jag hade att bjuda på idag. Funderade på att ta en sväng ner på knallerian idag med i denna stormen känns inte de superlockande. Vi får se vad de blir.
Ha en bra dag allesammans
När du lämnar oss
Vissa dagar är tyngre än andra. Idag är en sån dag. När tårarna inte vill sluta rinna längs kinderna. Att behöva inse att en människa som varit en av dom viktigaste i hela mitt liv sen den dagen jag föddes, inte kommer vara hos mig resten av mitt liv. Om han lämnar oss idag, imorgon eller någon annan dag de kan jag inte svaret på. Vet bara att det kommer hända, att det är nära nu. Att han förmodligen inte kommer få vara med den dagen de blir barnbarnsbarn eller den dagen jag kommer känna mig som allra vackrast, mitt framtida bröllop. Kanske är han inte ens här vid min nästa födelsedag. Det skär i hjärtat på mig att ens behöva tänka tanken. Även fast jag vet att den dagen de händer så är det de bästa för honom. Men det kommer göra ont, så jävla ont. Kan inte ena föreställa mig. Om ändå mina tårar kunde göra dig pigg & frisk igen. Då skulle du varit de för länge sen. Oavsett vad som händer och när det händer så kommer jag älska dig. Jag kommer bära med mig dig i mitt hjärta och tänka på dig var eviga dag tills den dagen vi möts igen.
Om någon kunde känna de jag känner nu, förstå den tomheten som redan infunnit sig i min kropp. Trots att du fortfarande finns med oss så känns det närmare än nånsin, att det faktiskt kommer en dag när du inte längre gör de. Jag vill bara skrika, slå sönder något och hoppas att det skulle göra allt bättre. Fan fan fan vad jag hatar detta!