Sitter i skrivandet stund i gästrummet och viker tvätt. Kanske inte låter som det roligaste men det är faktiskt ganska rofyllt. Lyssnar på Håkan H och kollar på alla dom bästa jag vet som sitter på vår fotovägg. I ärlighetens namn är det ibland jobbigt att bo såhär långt ifrån alla. Men jag vet att dom alltid finns för mig ändå, lika som jag finns för dom. Vart lite av ett deppigt/sakna inlägg detta. Men detta gråa regniga väder har en förmåga att göra så med mig.