Måste bara få skriva av mig lite. Plus upplysa er om att bara för man bor i en ny spännande stad och i ett annat helt underbart land så är inte alla dagar underbara. Vill inte försöka lura er till att tro de men vill inte heller tråka ner bloggen med negativa inlägg.

Ska jag vara ärlig har jag haft väldigt få dåliga dagar här borta. Så det har inte funnits mycket negativt att skriva om heller. Men idag har jag en dålig dag. Vaknade som sagt med ont i halsen och den har blivit lite bättre men inte alls bra. Min mage är helt kajko idag. Lär bero på att jag är nervös inför att börja nya jobbet och att jag är extra mycket tjej den här veckan om ni förstår vad jag menar.

I alla fall så blir jag frustrerad såna här dagar. När jag är nere men inte riktigt kan sätta ord på varför jag är de.

Ena sekunden känns det som det beror på att jag är nervös. Nästa sekund är jag orolig för människor i min närhet som inte mår bra och som jag tyvärr inte kan hjälpa att må bra. Inte nog med de så kommer gammalt groll upp i huvudet också. Jag stör mig på människor som är falska. Som ibland är ens vän ibland tydligen inte?

Men varför lägger jag energi på de? Ja ni om jag de visste. Såna här dagar så lägger jag energi på allt negativt känns de som. Saker som inte är problem är plötsligt problem. Jag saknar människor som jag mist och människor som är alldeles för långt borta. Jag drömmer mig till sol och värme. Antar det beror på att det är höst, vem gillar detta höstrusket egentligen? Jag gör de, fast bara om jag får sitta inne med tända ljus, en kopp te och en mysig filt. Annars är jag inte så förtjust i hösten. Vill gärna få tillbaka snön igen, det vore mysigt!

Ja hörrni, ni hör ju. Jag stör mig på allt som går att störa sig på idag. Men som sagt så antar jag att allt grundar sig i nervositeten. Kan klockan bara bli strax efter ett så jag får träffa alla små barnen, se att det säkert kommer gå bra. Eller i alla fall att jag överlever, trots att jag inte kan språket. Det är de som gör att jag blir lite extra Spyfärdig och nervös, att jag inte kan språket!

Jag har en känsla av att när klockan slår fem och jag slutar för dagen och tar helg. Då kommer det falla en sten från bröstet. Jag kommer ha klarat första dagen och känna mig så stolt. Kommer ta helg med ett leende på läpparna, unna mig en god efterrätt med Victor ikväll och bara vara allmänt nöjd med livet. Jag känner mig själv så pass väl att jag vet att jag funkar så. Men ändå lägger jag massa energi på att vara nervös och på dåligt humör innan. Varför gör jag så?

Ikväll strax efter fem kommer förmodligen allt jag skrivit i detta inlägget vara som bortblåst. Men nu vet ni att även fast man bor på underbara Island med sin andra halva och har lärt känna en hel bunt med nya fantastiska människor så kan man ha dåliga dagar. Så kära vänner, även om jag inte skriver de så ofta så har man dåliga dagar på Island också. Jag vill inte att ni tror att jag förskönar hela vårt liv här borta. Vi trivs som fisken i vattnet, de gör vi. Vill bara inte förpesta bloggen med negativa inlägg. Så dom få gånger jag är på dåligt humör så skriver jag ingenting. Känns bara onödigt. Men idag kände jag att jag behövde skriva av mig lite.

Vart ett väldigt långt inlägg om egentligen Ingenting. Gissar att det inte är så många som läst hela inlägget och jag förstår er. Bara massa ordbajsande. Typ som i skolan när man skulle fylla ut sidorna på en uppsats.

Nä hörrni, jag hoppas på att få sprida lite glädje och positivitet i nästa inlägg. Att jag kan skriva ärligt att första dagen på jobbet gick grymt och att jag har ett stort leende på läpparna när jag tar helg. De vore väl underbart?

Håll era tummar och tår att det blir så. Tack på förhand!