Snart är sommarlovet slut, jag ska börja på Hjalmar och flytta hem.. Det känns tugnt, har ångest över mitt val.. 3 år kvar, tar studenten 1 år efter alla er andra.. vill jag verkligen de? Jag är så grymt tankspridd, glömmer bort saker för jag inte kan koncentrera mig på mitt eget liv.. Mitt liv som alltid varit så himla enkelt, det har alltid gått som en dans på rosor.. Varför ska livet bli mer komplicerat ju äldre man blir? Varför måste man ta en massa beslut? Göra en massa avgörande val redan när man är 17 år? Man är inte vuxen då, man vet inte vad man vill ägna sig åt resten av livet.. Skolan ska inte vara jobbig att gå till? man ska vilja gå dit, man ska känna motivation, känna sig villig att lära sig något.. Man ska inte gå dit med en sten i magen, och tänka: Nej hoppas hon är sjuk idag, hoppas vi får vikarie.. Man ska inte tänka så.. Man ska inte skippa en lektion pga en lärare eller för att de är så oseriösa lektioner.. Man ska inte tvinga sig till skolan, eller gå dit enbart för att man har en massa underbara vänner där som man vill träffa.. Det är inte anledningen till varför man går i skolan, för o få träffa sina vänner, eller?
Man ska inte behöva ligga på kvällarna och gräma sig över o gå tillbaka på skolan dagen efter..  Varför måste hantverk vara världens dåligaste linje? Varför byter jag till samhälle, börjar om ettan och tar studenten ett år senare än alla andra? vad har jag gjort för något pissigt val? Vad gör jag ? Jag gör ett val för livet, kanske ett bra, kanske ett dåligt? vad vet jag! Flyttar ifrån de som nu blivit mitt hem.. Där jag trivs som fisken i vattnet.. Jag vill bo där, jag vill gå skolan där, jag vill ha mitt liv där! Jag lovade mig själv att aldrig mer flytta hem till Strömsund igen! jag vill inte! Men jag vill heller inte gå Hantverk! Åh varför måste allt vara så svårt?
Jag har aldrig förr varit så tankspridd, aldrig haft sån panikångest över saker och ting som jag har nu!
varför kan de inte vara så enkelt som när man var liten.. Då kärlek var en puss på kinden och man blev tillsammans genom en lapp med ett ja eller nej på! Man behöver inte bekymra sig så mycket, utan man fick ju liksom svar på en gång.. Man behövde inte ligga flera timmar innan man kunde somna pga att man behövde tänka över sitt liv.. då la man sig i sängen när mamma sa till en, sen låg man där i några minuter och kollade i taket på sina sjävlysande stjärnor, innan man somna.. När man var liten så var ens önskan att få bli prinsessa och bo i ett slott..Spola tillbaka tiden snälla, låt mig bli liten igen.. vill inte gå runt och önska hela tiden, Vill inte gå och hoppas.. Jag vill ha ett lyckligt liv , ett liv som när jag var liten..
Varför måste allt vara så komplicerat?

Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror på Ödet.. De som skall ske, de sker! Om det är något som är menat att hända, så blir det så.. Men varför måste de vara så jobbigt? Varför kan de då inte bara hända när man som mest önskar? Om man tror tillräckligt mycket blir det så då? Om jag blundar och sedan tänker tillräckligt mycke, står du där framför mig då när jag öpnnar ögonen igen? Kommer min önskan någonsin slå in? Kommer min dröm någonsin bli förverkligad? Min önskan är du, Min dröm är att du och jag blir Vi



Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.

                       Martina Jönsson Min Stjärna<3